Jag praoade på Coop Konsum i Munkedal.
Det är ju i en mataffär med folk och man får verkligen son social förmåga testad.
Jag och mataffärer funkar bra ihop tydligen, för det var en rolig prao som tyvärr lätt kan bli enformig om man väljer att bara så och packa upp de varor som kommer in.
Jag började naturligtvis med att byta om, tvätta händerna och sätta upp mitt hår i en tofs. Detta är absolut självklara hygieniska saker som ska göras. Ombyte av kläder för att det ska vara lätt att se vem som är personal och att det är ett sätt att säga "nu är jag på jobbet, fråga gärna om hjälp" men när man har civilkläder på sig så är det ett annat sätt att säga "nej, nu är jag en privatperson" händerna tvättar man för att man jobbar med frukt och grönsaker och att det är givet att man ska vara ren om händerna när man jobbar med mat. Håret sätts upp av ungefär samma skäl, vem vill ha hår bland jordgubbarna och ananasen? inta jag iallafall. Om jag inte hade något att göra så kunde man sortera. Eller se till att allt sår längs fram på hyllorna för att det ska vara trevliga, prydliga rader. Även om du har händerna fulla så är det din första prioritering att hjälpa kunden. En gång hade jag verkligen händerna fulla och hade ingen lunch med mig, magen gick på tomgång och mensvärk på det (ursäkta men det är sant), just då när jag var irriterad för att jag dels inte hittade vart varan skulle stå, och för att jag var jätte sur på mig själv för att jag hade glömt lunchen och hörlurarna hemma, så kommer det fram en liten dam och frågar vart sylten finns någon stans. Varpå jag stirrar lite snabbt, högröd i ansiktet och med massa varor i famnen försöker förklara med ord vart det finns någonstans. Eftersom jag inte har händerna fria så kan jag inte visa och jag stegar tillslut därifrån. Jag kommer på att jag antagligen var ett riktigt monster (ni alla vet ju hur jag är när jag är förbannad/irriterad) så jag letar upp henne och ber om ursäkt. Hon blev nog lite förvånad men annars blev hon nog glad när jag bad om ursäkt. Jag fick förklarat att jag hade glömt lunchen så hon var förstående. Jag är nöjd med att jag är en såpass framåt och social person för det är alltid kul att hjälpa till tycker jag. Jag hade lätt att se vad som skulle göras och alla som jobbade där gav mig roliga kommentarer såsom "Va roligt att du hugger i, det är det inte många andra praktikanter som gör" och "det är så kul att du kom hit, du ser alltid så glad ut och frågar om man behöver hjälp". Det var väldigt roligt att höra och uppmuntrade mig mycket till att arbeta snabbare, bättre och vara ännu mera trevlig. Det blev ofta så att dem som jag hjälpte stannade och pratade med mig en stund. En äldre herre kom fram och frågade efter nån matvara och sedan frågade han hur det var i Göteborg nu för tiden. Då hade han alltså syftat på min brytning på Göteborska och jag skrattade förvånat till, för att jag (tydligen) bryter på Göteborska är inget jag tänker på vanligtvis. Mycket lustigt folk och roliga arbetstimmar. Jag jobbade från klockan nio på morgonen till fyra på eftermiddagen. Ungefär.
Mitt sätt att kommunicera med folk sattes som sagt på prov och även mina språkliga kunskaper. Det kom in engelsmän, norskar, danskar och även en tysk familj. Detta var intressanta händelser och en av de norska damerna var fruktansvärt petig med jordgubbarna, jag hämtade en hel back med olika lådor för att hon skulle få se, trots att alla var i princip felfria så gick hon ifrån affären utan sina jordgubbar. Okänd anledning. Det var kul att det kom in folk från andra länder och jag pratade ju givetvis svenska med alla förutom tyskarna, jag lyckades nästan hålla en konversation på tyska men det gick tillslut över till engelska. Det var roligt att hjälpa folk som såg förvirrade ut för de blev så glada när de hittade vad de skulle ha. Man blir liksom glad av att få hjälpa så många människor om dagen. Tänk va glada dom som räddar liv måste vara då ...
Om jag då ska dra en slutsats av min prao vecka så är jag så himla nöjd. Den gav roliga upplevelser, trevliga människor och framför allt glädje. För det är faktiskt det man känner när man får göra någonting som hjälper någon annan, även om man hjälper till med att hitta en så puttenuttig sak som oliver. Det var även fysiskt utmattande att bära, släpa och packa upp, definerade axelmuskler hallå typ :)
Det är faktiskt inte så himla tråkigt som folk tror att det är att jobba i en mataffär. Det är mycket slit och arbeta för att det ska se fräscht ut, det är ju endå en mataffär där man väljer vad man stoppar i sig. Varje dag när jag kom hem var jag trött men då skulle jag iväg till hästarna och sedan laga mat. Eftersom jag praoade i Munkledal så bodde jag hos pappa den veckan och då tog det ca 40 min att cykla hem från bussen som tog en halvtimma från Munkedal centrum. Det var en rolig och nyttig vecka för att kunna vara social i sitt arbetsliv är mycket viktigt.
Det var en vecka där det kanske var lite skönt att inte behöva träffa klasskamraterna hela tiden och det var nog den mest ansträngande och samtidigt bästa veckan för mig på flera månader.Min arbetsledare var mycket nöjd och det var nästan lite srgligt att gå av passet på fredag eftermiddag. Fast jag hade ju en godispåse fylld till max så det kanske inte var så pjåkigt endå.
Nu ska jag härma johannes och ge min praoplats betyg hehe ...
Min praoplats får full pott! AAAA
Astrid Zachrisson 8A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar