I den här bloggen kommer eleverna i klass 8A och 8C på Linnéaskolan att reflektera kring sin prao (v. 20 2011) och dela med sig av sina erfarenheter från de olika arbetsplatserna.
lördag 21 maj 2011
I en tvåa på Ljungskileskolan
Jag har praoat på Ljungskileskolan i en tvåa (i ljungskile vilket man förstår med tanke på namnet.) Ljungskile skolan ägnar sig åt att helt enkelt undervisa barn från årskurs 0-6.
Mina uppgifter i klassen var: Jag höll i en egen bildlektion, hjälpte barnen med olika uppgifter som de inte förstod, lekte med dem, förhörde läxor och hjälpte läraren med efterarbetet av barnens skolarbete.
Förmågor som krävdes av mig:
1 Social förmåga/demokratisk kompetens
Jag var tvungen att komma ihåg exakt vad jag lovat och vem jag lovat att sitta brevid t.ex. på lunchen. Annars kunde det uppstå konflikter och de ville jag ha så lite som möjligt. Jag var även tvungen att ha en social förmåga för att kunna berätta hur de skulle lösa vissa uppgifter. Jag var även tvungen att tänka på att inte överskrida någon av skolans regler som t.ex. att ha skor på sig i klassrummet eller slänga någon mat i matsalen. Det var även viktigt att berömma eleverna när de förstod en uppgift eller helt enkelt hade gjort något bra. Jag fick inte heller vara en elevs vän utan jag var tvungen att vara lika hjälpsam och snäll mot alla och inte favoritsera någon.
2 Språklig förmåga
Den språkliga förmågan är också mycket viktig, du måste kunna göra dig förstådd både skriftligt och muntligt. Om jag t.ex. skulle förklara en uppgift var det vikigt att jag kunde ge förståliga instruktioner. Det kunde vara lite svårt i bland att förklara så de förstod eftersom jag inte riktigt visste var deras kunskaps nivå låg i t.ex. matematiken. Så ibland kunde det bli lite krångligt men eleverna förstod för det mesta.
3 praktisk/estetisk förmåga
Det var jag tvungen att ha när jag skulle hålla i min egna bildlektion. Uppgiften gick ut på att alla skulle måla ett slags mönster, som man sedan skulle färglägga med orange, gul och röd. Efter det skulle man sätta ihop alla barnens teckningar med varandra så att det bildade ett stort lapptäcke som skulle hängas upp på väggen.
Jag förklarade tydligt hur uppgiften skulle gå till och alla eleverna förstod precis. De började måla och allt gick jätte bra. Sedan kommer en annan special lärare in (inte min handledare) och börjar ta över lektionen jag fått lov att hålla i av klassföreståndaren (min handledare.) Men den här andra läraren kommer bara in i klassrummet och börjar bestämma, hon tar död på alla barns kreativitet genom att tvinga dem att använda linjal och måla på ett speciellt sätt. Hon hade inte ens en aning om vad bilduppgiften gick ut på. De skulle måla olika fast bara med samma färger. Men den läraren hade inte speciellt mycket tid att lyssna. Och jag kände att det var lika bra att låta henne hållas. Men jag tycker att det var fel gjort av henne att bara komma in och förstöra för både eleverna och mig. Eleverna verkade inte heller tycka att hon var så jätte snäll som bara klagade på deras teckningar. Trots detta gick det riktigt bra för mig att hålla i en egen lektion och jag tyckte till och med att det var roligt.
Något jag lärt mig under min prao var att jag aldrig ska bli lärare, visst var det roligt att hjälpa barnen men jag liksom tröttnade efter några dagar.
En annan grej jag kom och tänka på var hur lite skolan förändrats sedan jag gick där, nästan samma upplägg på lektionerna. Arbetsmiljön var som i vilken skola som helst. Inget speciellt, gula väggar med samma bänkar som jag hade när jag gick där och som var där minst 15 år innan jag började där. Men annars var det inte något fel på arbetsmiljön.
Fördelar och nackdelar hittade jag många några fördelar var att de flesta lärarna var mycket välkommnande och trevliga, jag hade även alltid något att göra och barnen var riktigt goa.
Några nackdelar, jag började faktiskt att ifrågasätta vissa delar av undervisningen i huvudet på mig själv. Något som någon lärare sa att "så här är det barn", i vissa fall kände jag för att säga "så är det inte alls". Men jag höll tyst och tänkte "jag är ingen utbildad lärare, jag är bara prao" men jag kände ändå att på vissa grejer fanns det så mycket man kunde göra än bara de som lärarna sa till barnen.
Men trots detta var min uppfattning av praktiken mest positiv, jag tyckte att det var roligt att gå dit och även att hjälpa eleverna roligt. Jag kände att jag blev uppskattad av både elever och lärare så det var roligt. Min handledare var väldigt trevlig och snäll jag hade även henne som lärare när jag gick på mellanstadiet så det var roligt att träffa henne igen.
Jag tycker helt enkelt att min prao var lyckad och rolig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar