Uddevallaposten

Jag har under den senaste veckan varit på Uddevallaposten i, tro det eller ej, Uddevalla. Jag praktiserat som journalist och skrivit sammanlagt tre artiklar som kommer ut i nästa nummer. Uddevallaposten är alltså en tidning som kommer ut en gång i veckan och skriver om lokala nyheter. Det är en morgontidning. Själv har jag fått göra lite research och intervjuer för att sedan sammanställa det till ett vettigt reportage.

Min förmåga till självdisciplin anser jag ha varit helt OK. Jag frågade efter uppgifter om jag satt sysslolös och dessa utförde jag så bra jag kunde. Första dagen skulle jag göra en enkät då jag skulle intervjua folk på stan och skriva en lite remsa till en fjärdedels sida om det. Det gick nästan bra, men jag glömde alltid något, t.ex. att ta ett kort på honom/henne jag intervjua eller fråga om ålder etc. Så där kan jag helt ärligt säga att jag lite grann misslyckades med min uppgift. Så en sak jag kunde har gjort var att intervjua någon annan och göra det rätt den gången. Men jag tänkte mig själv in i situationen och kom fram till att jag inte hade brytt mig särskilt mycket om någons efternamn saknades. Men mitt ansvarstagande sattes på prov i andra situationer också. På tisdagen fick jag i uppgift att göra en intervju i Ljungskile och sedan skriva hemma. Detta gick förvånansvärt bra och jag skrev klart artikeln på förmiddagen. Så det är jag nöjd med. Jag hade fin struktur.

Om jag istället ska reflektera lite över min förmåga att kommunicera både skriftligt och muntligt så tycker jag att det har gått bra på den punkten också. Som journalist måste man ju kunna kommunicera på många olika sätt, både genom sina texter men också genom intervjuer eller liknade. Men jag fixade ju faktiskt att göra flera intervjuer och jag fick ur bra information. Det svåraste var väl på stan när man skulle haffa någon helt okänd och börja snacka, men jag fick bra kommunikation med de flesta och de verkade glada, som om de tyckte det var trevligt. Den skriftliga biten var dock inte så lätt som man kan tro. Det är en helt annan sak att skriva ett reportage med citat och riktig fakta, för det är viktigt att det inte blir något falsk fakta så att det kan spridas rykten. Men jag kollade lite i andra tidningar och försökte få det att se proffsigt ut och det lyckades tydligen för chefredaktören var nöjd.

Om jag ska analysera min prao och dra någon typ av slutsatts så tror jag att jag är riktigt nöjd. Som journalist blir man tvungen att arbeta mycket självständigt och lösa många problem, särskilt när man skriver. Det är inte som att skriva en uppsats då du har mycket olika fakta att välja mellan utan här har du bara fakta ifrån en ända intervju och där måste du ha med allt. Hur jag löste det problemet var otroligt enkelt: jag skrev bara om saker jag var någorlunda insatt i. Sedan när man skulle skriva ned det var det ju som sagt väldigt viktigt att det inte kom ut några falsk rykten eller liknade, så man fick vara noga med att bara skriva ren fakta. Det hände faktiskt att jag fick ringa upp en intervjuad person och fråga om en sak men det gick ju också bra. Annars ställde man ju frågorna i den ordning man hade tänkt sig i sitt reportage så det var bara att skriva in det. Ibland var det lite svårt att formulera texten på rätt sett så att lät bra men efter en stund fundering löste det sig vanligen.
Jag har lärt mig otroligt mycket under min prao. Framför allt har jag fått en insikt i hur en journalist arbetar och praktiserat detta. Jag har också fått skriva mycket på ett lite annorlunda sätt men jag var lika beroende av min muntliga förmåga när jag skulle göra intervjuer. Jag har också fått fota mycket. Allt detta har jag lärt mig och övat på. Arbetsplatsen var jätte bra tyckte jag. De tog väl hand om mig och det var ett mysigt hus de jobbade i. Vi fikade ihop och jag fick låna deras kameror o.s.v. Ända nackdelen var att jag ibland stod sysslolös även om jag frågade och ibland fick jag åka hem tidigare. Men det är ju inte helt fel det heller. Jag ger min arbetsplats en klar fyra: JJJJ

Johannes Wiedel