Prao på Ljungskileskolan.

Jag praoade på Ljungskileskolan som, som man hör på namnet, ligger i Ljungskile. Jag gick där själv från 0:an-6:an. Där undervisar klassföreståndarna barnen i de flesta ämnena. Men jag jobbade inte hos någon klassföreståndare utan som engelsk- och gympalärare istället! Som gympalärare på Ljungskileskolan planerar man lektioner åt barnen som går i 2:an-6:an. När jag var där så var det oftast fint väder, så därför hade vi utegympa. Då gjorde barnen saker som att spela brännboll, leka jage, springa 60 meter, hoppa längdhopp, höjdhopp och mycket mera. Som gympalärare gör man inga av dessa saker själv (vilket jag hade hoppats på att man skulle). Jag fick istället räkna poäng i brännbollen, förklara hur man leker jage och visa hur man hoppar längdhopp, och sedan mäta hur långt de hade hoppat. Som engelsklärare gjorde jag inte så mycket. När jag var i de små klasserna så hade de prov en gång, och en annan gång tittade de på film, så det fanns inte så mycket som jag kunde göra. Jag var även i en 5:a. Där hade de jobbat med att skriva om ett engelskspråkigt land. Så när jag var där hade de redovisningar av det, därför var det inte så mycket jag kunde bidra med där heller.

* Jag använde ”Jag själv förmågorna” när jag visade engagemang och peppade barnen genom att säga positiva saker . Jag var även ansvarstagande och initiativtagande genom att jag kom med lite egna initiativ till hur man kunde ha olika lekar. Jag var ansvarstagande t.ex. när barnen gjorde volter på en trampolin. När ett av barnen var nära att slå huvudet i mattan tvingade jag alla att sluta. Jag var även koncentrerad på vad jag gjorde och hade självdisciplin, speciellt när jag räknade poäng så att det blev rätt.

* Jag använde även mina sociala förmågor genom att jag hjälpte barnen, gav dem tips och sa uppmuntrande saker. Och när det var några av barnen som inte kunde vara med och hoppa längdhopp så fick de vara med mig och mäta och kratta istället. Där fick jag se till så att alla hade något att göra och fick kratta och mäta lika mycket var. Men samtidigt försökte jag få dem att testa och hoppa bara en gång för att se om det gick. När de väl gjorde det brukade det gå väldigt bra. Jag fick även visa respekt om det var ett barn som hade det lite svårare än de andra. Då fick jag vara lite extra snäll och uppmuntrande mot honom/henne.

* Jag använde också min språkliga förmåga. Detta gjorde jag när jag förklarade saker för barnen. Som när jag skulle berätta om en ny lek eller uppgift. Då gjorde jag det genom att prata med dem och använda kroppsspråket tydligt när jag skulle visa något så att de skulle förstå ordentligt. Jag var även tvungen att ta instruktioner av min handledare, när hon berättade för mig vilken lek jag skulle visa, vad jag skulle hämta eller vilken övning jag skulle hålla i. Jag försökte även ha en vilja att uttrycka mig genom att säga till om det var något jag tyckte man kunde göra på ett annat sätt eller säga till om jag hade sett något annat än hon när jag skrev poäng.

Jag tyckte det var väldigt roligt att komma tillbaka till min gamla skola och se hur det är att vara lärare där. Jag kände igen mig och den gamla klassen väldigt mycket när jag kollade på vissa av barnen. Ibland kunde jag riktigt känna hur något av barnen som går där nu var så lik någon i min klass när vi var i den åldern. Det var väldigt kul.

Jag har lärt mig väldigt mycket under min prao. Här är lite av det jag lärt mig: Att man inte ska ta något för givet när man jobbar med barn, och att en del saker som jag tycker är jätteenkla och självklara tycker vissa är jättekonstiga och lite svåra. Men samtidigt var barnen väldigt smarta och duktiga, vilket jag speciellt kom att tänka på när de läste upp sina engelskaredovisningar. Jag har också lärt mig att barn alltid överdriver och att man inte ska bli jätteorolig om det verkar som de har skadat sig. Bara de får gå av och gråta lite samtidigt som man säger något tröstande till dem så kan de snart gå in och spela igen. Eller om de blöder lite på fingret så funkar det inte att man säger att plåster inte hjälper mot att det gör ont. Det är nämligen inte därför de vill ha det (det gör antagligen inte ens särskilt ont), utan det är för att de ska slippa se blodet.

Fördelarna med arbetet är att man får vara ute mycket vilket är skönt och nyttigt om det är fint väder och att man får planera gympapass, vilket verkar väldigt roligt. Arbetet var även inte så ansträngande utan man stod mest och höll koll på att de gjorde rätt och förklarade olika övningar och lyssnade när de pratade engelska och så… Nackdelarna var att man var ute så mycket, det kunde vara lite jobbigt när det var kallt och blåsigt eftersom man inte rörde så mycket på sig. En annan sak som jag inte gillade jättemycket var att man var tvungen att ha på sig mjukisbyxor och en typ hoodtröja när man arbetade, jag känner mig inte så bekväm när jag går runt i sådana kläder bland folk. En sak som jag också tyckte var lite störande var att ibland så körde vi samma saker med alla klasser den dagen. Det var lite jobbigt när man var tvungen att förklara samma sak så många gånger i rad. Det blev inte mycket variation. Sedan var det ingen bra mat på skolan heller, det var verkligen en nackdel. En dålig grej med arbetsuppgifterna är att man inte får vara med så mycket själv. Då blev jag väldigt avundsjuk och ville också vara med och spela brännboll eller vad de nu gjorde. Jag blir också väldigt frustrerad när det är så ostrategiska, då vill jag bara skrika ”spring” eller ”stanna då”! Fast de är nog de enda negativa som jag kan komma på. Arbetsmiljön var sådär, det kunde vara lite jobbigt när alla barnen skrek och sprang runt. Jag blir själv väldigt trött när det är en massa småbarn som springer omkring rakt framför mig. Det märkte jag av för när jag kom hem, då var jag helt slut. Men det var vältigt bra att vara engelsklärare för det var lugnt och skönt och kan nog vara ganska roligt också

Praoplatsen var i alla fall bra. Det var kul att testa på att jobba som lärare, fast jag tror inte jag kommer göra det när jag blir vuxen. Isåfall vill jag nog ha lite äldre elever. Jag tror inte jag har tillräkligt med tålamod för att ha så små. Det fanns inte mycket negativt, alla var väldigt snälla och hjälpsamma och berättade hur jag skulle göra och det var väldigt sköna arbetstider med.